Hållbart arbetsliv

Med kulturen som utgångspunkt för det sociala hållbarhetsarbetet

fredag 2 oktober 2020

Inom kort lanserar Partsrådets program Hållbart arbetsliv Hållbarhetens konst som består av hela tre tjänster som tar avstamp i konst och populärkultur. Gemensamt för dem är att de ger utrymme för reflektion i och om våra statliga arbetsplatser. Tjänsterna är framtagna i samarbete med Annika Wik, doktor i filmvetenskap, som arbetar med forskning och kunskapsutveckling inom film och samtidskonst.

Annika, vad har konst och populärkultur med utvecklingsarbete att göra?
– I slimmade organisationer är tydlighet och effektivitet starka värden, men osäkerhet och mångfald av perspektiv är ofta svårare. Eftersom konsten har en unik förmågan att hantera ambivalens kan den fungera som ett verktyg. Konst är ofta dubbelbottnad, så genom att utgå från ett verk kan vi förstå och få fram dubbelheter. Populärkulturen, å andra sidan, har andra, lägre trösklar, andra kvaliteter, och en direktöppning till vårt känsloregister, vilket kan göra den omedelbar och enkel att referera till. Genom att blanda de två formerna – konstens längre perspektiv och det direkta och känslosamma i populärkulturen – kan vi komma långt i våra reflektioner kring oss själva och vår arbetssituation. 

Hur ser kopplingen mellan kultur och ett hållbart arbetsliv ut?
– Kulturen ger utrymme för reflektion, omtag och nya perspektiv. Den är meningsskapande och kan hjälpa oss att få syn på oss själva och att se på saker på nya sätt. Som verktyg kan kulturen ge oss möjlighet att prata om värden som annars gärna effektiviseras bort i vår arbetsmiljö. Den kan också visa på vikten av utrymme för reflektion, vilket är helt centralt för ett socialt hållbart arbetsliv.

Hur hänger de tre tjänsterna ihop, eller gör de inte det?
– De liknar varandra på det sätt att de utgår från något bortom vår vardagliga verksamhet; vi tittar alltså inte på exakt hur vi har det på en viss myndighet. Det finns också en framåtrörelse i alla tre tjänster, genom att de efter hand rör sig mot att se på vad som faktiskt lyfts fram. Utgångspunkten är abstrakt, men utifrån den hittar vi igenkänningen och landar i verkligheten.

Hur mycket reflekterar vi egentligen över våra yrkesroller, vår arbetsmiljö och sådana ämnen som tjänsterna berör?
– Vi tenderar att stanna i det materiella och i görandet, och vi pratar slentrianmässigt om stress och tid. Jag upplever att de är få som pratar samlat om sina yrkesroller och reflekterar över hur de är att bära upp dem, utan möjligtvis i enskilda utvecklingssamtal. 

Vilka ser du kan bli de positiva effekterna av att använda tjänsterna i det partsgemensamma utvecklingsarbetet?
–  Det finns alltid en fördel i att skapa utrymme för att reflektera tillsammans i organisationer. En positiv effekt skulle kunna bli att synen på projektarbete förändras utifrån att det är tungt att driva projekt som sällan ger andra än de som jobbar i projektgruppen insyn. Genom tjänsten Vår tid kan vi skapa utrymme för att titta bakåt – att fundera över hur det blev, hur det landade och vad vi fick med oss. Om vi jämför med hur en konstnär arbetar finns nästan alltid ett undersökande arbete som bottnar i det förflutna. Jag tror att vi har väldigt mycket att vinna på att härma den hållningen och göra återbesök för att kunna vara med långsiktiga.

Är det en fördel eller en nackdel för de som deltar att vara kunniga inom området konst och kultur?
– Det är en fördel att vara nyfiken och en nackdel att vara rädd eller principiell. Det är inte relevant att veta allt om Picasso och du behöver inte ha de rätta svaren, utan syftet är att resonera, spekulera och pröva tankar tillsammans.

Vilka organisationer tycker du ska använda de tre tjänsterna?
– För organisationer som vill skapa utrymme för tankar och känslor är det här bra verktyg. Det kan bli en start till att ge plats för hela människan och för alla människor. 

Foto: Anders Thessing